Rivning!

På sista besöket var jag (nisse) ensam och slet i 4 timmar. Spik drogs ur golv och brädor bändes bort!

Till min förtjusning upptäckte jag att baksidan på den stora kofoten är ypperlig till att svinga till sådant som inte ska vara i ett kök. På ett snabbt och trevligt sätt avlägsnade jag hyllplan och fula lister. Resultatet blev att det mesta av det nya i köket slogs brutalt bort och eldades upp (Spånplattor brinner bra).

Som jag anade så tog spikdragningen mer tid än vad jag först trodde. Endast en tredjedel av golvet är nu spikfritt, men det går framåt.
Köpet av två fina små japanska kofötter är inget jag ångrar. De gör jobbet en hel del enklare.


Jag tog mig tid att springa runt med min fuktmätare för att kolla lite på lister, golv, väggar och tak. Det lilla torpet är långt ifrån torrt… framför allt taket i köket är bedrövligt blött. Men virket är fortfarande ganska stabilt, så en ordentlig uttorkning kanske kan vara på sin plats.
Upprymd av allt sprang jag upp på vinden för att bryta upp golvet på vinden. Jag ville veta hur blöt trossbotten var. Plankorna lossnade fint och allt såg så fint och prydligt ut. Det verkar som om att det inte är så galet blött, men sågspånet har hållit kvar fukten i allt virke. Det får troligtvis bli en utskottning och en byggfläkt så fort som möjligt.


Nyfiken som jag är drog jag kofoten genom spånet för att se om någon hade gömt en skatt på vinden. Besviken över att det enbart var gamla kläder och en sko som någon slängt fortsatte jag gräva. Till min fasa fick jag se ett lårben sticka upp bland paltorna och för en kort stund kände jag mig som en blandning av en cool CSI kille i full fart att lösa den gamla mordgåtan och som en skitskraj slöjdare på en vind i Småland. Verkligheten kom till mig, snabbt och förlösande, benet kom från ett djur (har jag intalat mig i alla fall…).

Nu väntar uppmarkering av golvplankorna så jag kan riva bort allihop. Sen får jag nog införskaffa en skyffel och en mängd papperssäckar, för här ska röjas!